Linda

Från Manmad tog vi tåget till Kalyan och därifrån direkt till Karjat. Tänkte att Karjat verkade vara ett bra ställe att vila lite på innan vi for vidare till vårt egentliga mål. Hade googlat fram en lista med hotell, frågade på en restaurang om de visste vilket som var billigast och de pekade ut ett på listan. Bad en ritcha köra oss dit. Han körde en bit och stannade vid ett lyxhotell som inte hade några lediga rum eftersom det skulle hållas ett enormt gigantiskt bröllop där. Chauffören visste inga andra hotell så vi bad honom köra tillbaka till tågstationen. På vägen stannade han vid ett lägenhetshus. Jag fick följa med upp för en smal trappa till en pyttepytteliten disk med 5-6 män. En av dem kunde prata engelska. Han sa att de hade ett rum för 800 rp, men vi kunde inte få tillgång till det förrän ikväll och vi fick inte se rummet. Han försäkrade sig även om att vi endast ville ha rummet till att sova i. Kändes sådär, så vi åkte vidare. 

 

På stationen frågade vi en ung kille om han visste något hotell. Ja, jo. Han visste ju ett. Han snackade med en chaufför som körde oss dit. Visade sig vara hotellet utan rum igen. Chauffören kunde inte engelska så det var svårt att förklara att vi redan varit där. Tillslut fattade han att vi inte var intresserade och körde oss tillbaka mot stationen. På vägen stannade han vid en bar, dit ville han att jag skulle gå! Då visade det sig att baren även hade hotellrum på ovanvårningen. Det tog vi. I Indien kan minsta grej bli ett äventyr.