Känner mig lite bäst i världen

Igår tog jag mitt förbaskade körkort! Så himla skönt! Firade med att köpa en pinnglass och jobba resten av dagen. Idag körde jag min första runda ensam. Tog bilen till min matte-elev på kvällen och sen körde jag en omväg över Mantorp på vägen hem bara för att jag kunde. 
Linda | | En kommentar |

Jag lever och så.

Är rätt trött, lite sjuk och har jobbat massor den här veckan. Trivs jättebra på Norstat! Jobbar med ett blöjprojekt, så jag får hälsa på en massa söta bebisar. Det är bra! Kissen har börjat sova på min säng, också bra! På valborg ska jag träffa Linnea som nu är påväg hem från katastrofdrabbade Nepal. På söndag ska vi titta på en vindslägenhet som jag är lite kär i.
Den har syrumsmöjligheter.
Linda | | Kommentera |

Mangalore & Udupi

Mangalore är nog den enda staden vi besökte som jag inte skulle rekommendera till andra. Det finns säkert en massa trevliga saker där också, men vi såg mest vårt snuskiga hotellrum. 
Det var ont om ställen att fästa linan till myggnätet på, men lyckligtvis stack det ut ett rör ur väggen i badrummet som vi kunde knyta runt. Antar att röret har hört till en dusch?
Toalettring vid sidan av, vattenskador och avlopp från handfatet som läcker ut på golvet.
Ett par dagar tidigare i Kottayam hade vi hittat en klädaffär som påminde lite om Indiska. Stod på kassen vi fått att affären skulle finnas även i Magalore och vi hittade den tillslut inne i en enorm galleria. 
Ur min dagbok: "Hann knappt kliva av ritchan på busstationen innan någon ropade och undra om vi skulle till Udupi. Blev inviftade i en buss. Den två timmar långa resan kostade bara 50 rp (7 kr) var. En kille körde bussen och en annan hängde ut genom den öppna dörren och ropade vart bussen ska, vissladen när chauffören skulle stanna/köra, sålde biljetter och gud vet vad. Han hade spring i benen!"
Busstationen där vi anlände. Udupi skulle jag rekommendera till alla, fantatiskt ställe!
"Hade bestämt att vi skulle äta när vi gått av bussen. Hittade direkt en vegetarik restaurang med jättegod masala dosa. (...) Bestämde oss för att gå lite och se om vi hitta något hotell. Såfort vi kom bort från busstationen såg vi en stor gul byggnad med hotell som vi sett från bussen. Gick in och frågade om rum. 820 rp. Lite dyrt för oss sa vi, då sa de 600. Bad om att få se rummet. Rätt litet men mysigt, helt, gult, tv och en hyfsad säng. Och badrummet! Det är vitt kakel, avlopp i väggarn (inte utanpå), dusch och 2 h varmvatten på morgonen. Himmelriket!"
Åt på den där resturangen vid busstationen underfär varje dag. Deras meals. 
Visste inte riktigt vad det fanns att göra i Udupi. Så vi bara gick en bit. Trillade in på en lyxrestaurang och smakade gulab jamun som min brevkompis berättat om, det är söta stärkelsebollar i sockerlag. Gick en bit till och följde efter en ko till Krishna tempel, ett ställe många turister vill besöka. Vi stötte på en gammal man som sa åt oss att följa med in i templet, han guidade oss runt lite och berättade att det skulle vara en festival på kvällen. 
Så på kvällen kom vi tillbaks. Där stod desa två vagnar. Fattade ingenting. 
Sen hördes några små explosioner och en tempelelefant kom ut. Den kissade lite. 
När vi stod där och såg förvirrade ut kom denna snubbe fram till oss. Han berättade lite om vad som hände. I vagnen satt det en munk och lite heliga grejer, och en familj skulle släpa den här vagnen ett varv runt torget. Det visade sig att mannen hade jobbat där som guide i 15 år innan han träffat en tysk kvinna och flyttat med henne till Berlin, nu var de tillbaka på semester och han kunde inte låta bli att guida lite. 
Halvvägs stannade de för att elda ett tygstycke sedan gick de vidare och det var slut. Rätt så fint. Guidens fru kom och mötte upp oss. Bestämde att vi skulle äta lunch tillsammans på templet dagen efter och det gjorde vi. Han guidade oss runt hela stället och tipsade om en massa andra ställen vi borde åka till. Förresten tyckte han att jag skulle flytta till indien och bli dansös, men jag var tveksam. 
En liten bussresa bort låg Malpe beach. Som taget ur en turistkatalog! Många indiska turister åker dit. Solen gassade och sanden var så varm att man kunde bränna sig på den. Vi trotsade solen och drog på oss våra baddräkter och badtofflor för att ta ett dopp i havet. Först blev vi smygfotade av en obehaglig man, sedan kom en grupp på ca 20 indiska pojkar och badade bredvid oss. När vi gick åt sidan följde de efter. Det var inte obehagligt, mest kul och konstigt. När detta pågått ett tag körde en motorbåt in bland grabbgänget och en man på båten skrek åt dem. Pojkarna svarade, mannen hoppade i vattnet och motade bort gänget. Det urartade i ett mindre slagsmål. Det var lite awekward. 
Köpte en båtbiljett ut till ön, St. Marys Island. 
Fick åka båt med ett gäng pratglada affärsmän. 
På öns ena sida fanns det ingen sand på stranden, utan den var täckt av snäckor. Såhär såg det ut om en tog upp en näve. Det var ett djupt lager. Vackert, häftigt och lite obehagligt - det är ju ändå delar av djur. 
Ön är känd för dess häftiga stenformationer. Och häftiga var de. 
Allt var tyst och stilla, tills denna flock med skolelever kom löpande ner för slänten. 
 
En annan dag tog vi en dagstur till en universitetsstad i närheten. Jag hade hittat "Museum of Anatomy and Pathology" och ville kolla in det. De inledde lite förisktigt med olika skelett, sedan kremerade människor, djur som är uppskurna så att en ser organen, en vägg full med lungor och hjärtan från människor. En hylla med mänskliga könsorgan. Tumörer, uppsvullna fötter och andra sjukdomsinfekterade kroppsdelar från människor. Inga pedagogiska informationstavlor, bara vita rum med glasburkar och små etiketter. De avslutade kraftfullt med ett stort rum med missbildade mänskliga foster. Säker femtio stycken. Jag är inte äckelmagad, men tyckte verkligen att detta var fruktansvärt.
 
Rundade av den dagen med att köpa mängder av kontorsmaterial.
Indien, Linda | | Kommentera |
Upp