Hemvägen och resväskan

Åkte tillbaka till Thane i ett tåg som var så fullt att vi på allvar var oroliga att inte lyckas tränga oss fram till dörren vid vår station, packade om väskorna och flög hem. I Stockholm möttes vi upp av Maja, Jesper och min underbara Fredrik. Har inga bilder därifrån, för jag var fullt upptagen med att vara lycklig och krama och pussa på min pojkvän.
Köpte en herrans massa kontorsmaterial, så jag är redo för universitetet! 
 
 
Indien, Linda | | Kommentera |

Matheran

Från Manmad tog vi tåget till Kalyan och därifrån direkt till Karjat. Tänkte att Karjat verkade vara ett bra ställe att vila lite på innan vi for vidare till vårt egentliga mål. Hade googlat fram en lista med hotell, frågade på en restaurang om de visste vilket som var billigast och de pekade ut ett på listan. Bad en ritcha köra oss dit. Han körde en bit och stannade vid ett lyxhotell som inte hade några lediga rum eftersom det skulle hållas ett enormt gigantiskt bröllop där. Chauffören visste inga andra hotell så vi bad honom köra tillbaka till tågstationen. På vägen stannade han vid ett lägenhetshus. Jag fick följa med upp för en smal trappa till en pyttepytteliten disk med 5-6 män. En av dem kunde prata engelska. Han sa att de hade ett rum för 800 rp, men vi kunde inte få tillgång till det förrän ikväll och vi fick inte se rummet. Han försäkrade sig även om att vi endast ville ha rummet till att sova i. Kändes sådär, så vi åkte vidare. 
 
På stationen frågade vi en ung kille om han visste något hotell. Ja, jo. Han visste ju ett. Han snackade med en chaufför som körde oss dit. Visade sig vara hotellet utan rum igen. Chauffören kunde inte engelska så det var svårt att förklara att vi redan varit där. Tillslut fattade han att vi inte var intresserade och körde oss tillbaka mot stationen. På vägen stannade han vid en bar, dit ville han att jag skulle gå! Då visade det sig att baren även hade hotellrum på ovanvårningen. Det tog vi. I Indien kan minsta grej bli ett äventyr.  
Dagen därpå åkte vi till Neral, därifrån åkte vi med ett litet, trångt, fullt "toy train" upp till Matheran. Lyxhotellet vi hade bokat via telefon hade inget rum åt oss. Så vi följde med en inkastare, trots att de brukar vara luriga. Hotellet han visade var faktiskt riktigt okej! Vi lyckades till och förhandla oss till ett par handdukar!
Matheran är en tokvacker by uppe i bergen. De enda transportmedlen i byn är hästar, sittvagnar som dras av ett par män eller att gå. 
Där fanns olika vandringsleder med underbart vacker utsikt. 
Men vi hann bara gå en av lederna, för dag 2 blev vi båda sjuka och resten av vistelsen i bergen spenderades i sängen med att sova och äta kex. Blev bättre framåt slutet, men lyxade ändå till det med att åka första klass i tåget ner från bergen. Så värt det. 
Indien, Linda | | Kommentera |

Bethel Boys Hostel

 
Manmad var ett av våra planerade stopp på resan. Där låg ett slags barnhem där pojkar fick bo för att deras familjer var för fattiga för att ta hand om dem. Chef/huvudsponsor av detta är en norrman som Linneas familj stött på i en bankkö under sin förra indien-resa. De höll kontakten och nu skulle vi besöka dem för att ge pengar från Ullas välgörenhet. 
Här är innergården. Observera chilin som ligger på tork. 
Här uppe bodde vi i en lägenhet. Detta var enda gången under resan som Linnea och jag inte delade dubbelsäng, var rätt ovant. Den indiska familjen som skötte stället serverade oss och norrmannen mat varje dag. Även det kändes lite konstigt. 
De här leksakerna hade vi tagit med oss från Sverige för att kunna ge bort. 
Vi delade ut dem på tre olika förskolor i Manmad. Hit fick barnen komma ett par timmar om dagen för att leka, tanken var att avlasta mödrarna. Förskolor är inte en grej på samma sätt här hemma som i Indien. 
Tog supermånga bilder på de söta barnen, haha. 
Den här flickan tänker jag fortfarande på ibland, vet inte riktigt varför just hon fastnade hos mig men det gjorde hon. Den här förskolan låg i ett område med mycket prostitution och många av barnen var ett resultat av detta. 
Vi ville göra något för pojkarna på barnhemmet också. Norsken berättade att de tycker mycket om att sjunga och dansa. Så vi åkte in till byn och köpte en bärbar högtalare med mikrofoner och så vidare. En riktigt bra grej! 
Eftersom julen närmade sig förberedde pojkarna en dans-show.
De här aaaascoola killarna gick i söndagsskolan, fnittrade lite i hemlis åt dem. 
Utsikt från en av promenaderna i området. 
Puckelko i centrala Manmad. 
Här köpte jag massa med viscosetyg för ca 8 kr/m. 
Frågade oss genom halva stan för att hitta en butik med sytillbehör. Han sålde typ allt. Köpte dragkedjor för 70 öre styck, resår för 1.4 kr/m och 100 hyskor för 1 kr. Gaaalet.
 
Indien, Linda | | Kommentera |
Upp