Baindur Vegan Society
Efter Udupi hade vi en lucka i vår reseplan, vi visste bara att vi skulle resa norrut. Linnea som gjorde research till sin artikel om veganism hittade ett "vegan society" som skulle ligga i Baindur. Oklart om det fanns något annat av intresse där i närheten, stället verkade inte ens ha något hotell. Men det hade den närliggande staden Bhatkal. Så vi tog tåget dit.
Vid första anblick såg vi mest bara en stor väg med lastbilar och glest med byggnader.
Några kor.
Och lite fler kor. Och sopor.
Men vi hittade i alla fall till hotellet vi googlat fram, Kola Paradise. Kostade 350 rp/natt för ett dubbelrum, ungefär halva priset av vad det brukar kosta. Det stod mellan ett rum med TV samt orädda geckoödlor och ett rum utan unken doft. Valde det sistnämnda. Var inte mycket större än att sängen och packningen fick plats.
Vattnet i badrummet var det så mycket järn i att det lämnade rött klet på handfatet.
Vi fick kontakt med mannen som drev Vegan Society och åkte dit. Väntade mig ett vegan-yoga-center med anställda och fina lokaler. Men det var en ensamstående man som drev detta i sitt simpla hem.
Det var ett intressant möte, även om det inte alls var som jag tänkt mig. Mannen hade när han var ung bestämt sig för att sluta dricka mjölk. Hans föräldrar sa att det gick emot Gudarnas vilja och hans fru sa att han var galen. Han blev skickad till en psykolog för att bli botad men istället flyttade han. Efter detta var han mycket deprimerad. Han sa att han vid ett tillfälle frågat sin son om de skulle ta sitt liv tillsammans men sonen ville leva. Så då började han jobba för veganismen istället. Vi pratade länge, sedan visade han oss runt på sin tomt och bjöd oss på mat.
När vi var i Baindur passade vi även på att ta en ritchatur till ett tempel vid havet en bit utanför stan. Det låg väldigt off så inga ritchor fanns där för att ta oss tillbaka, men vår chaufför lovade att komma tillbaka och hämta oss.
Templet var inte så mycket att se. Folk var där för att be och vi ville inte störa, så vi gick ner till stranden istället. Den var tom, stenig och väldigt vacker.
Vår chaufför kom och hämtade oss - 40 minuter efter utsatt tid. På vägen tillbaka när vi var supertrötta ville han prompt ta en omväg för att visa oss en vacker utsikt och fota oss på en klippa. Sedan släppte han av oss på en restaurang inne i stan. Tog bussen hem sent på kvällen. Vet inte riktigt vad det var för buss, den stannade och pausade på en restaurang i en timma innan vi kom fram.
Gick till en professionell fotograf. Han riggade upp en digitalkamera på ett stativ och fotade oss mot en vägg utan att instruera oss om hur vi skulle stå. Bad honom klippa in oss på någon bakgrund. Dagen därpå kom vi för att hämta bilderna. Snubben hade satt oss framför olika bakgrunder på varje kopia. <3 Den här var min favorit, liksom...varför? Vi var inte ens vid Taj Mahal. Det låg inte ens i samma del av landet! En annan favorit var när vi stod vid en motorcykel och en annan där vi står i ett kargt landskap.
En dag tog vi en busstur till Mudureshwar. Där fanns ett jättestort tempel och staty.
'När jag säger jättestor menar jag verkligen jättestor.
Vid foten av statyn stod den här charmiga papperskorgen. Vill ha en sån i mitt rum. Hah!
Utsikten från foten av statyn.
Bredvid templet fanns en lång strand. Det KRYLLADE av jättestora krabbor med snäckskal, usch. Och när vi badat klart och skulle gå tillbaka kryllade det av killar som ville fota sig med oss. En erbjöd till och med pengar. Oklart vad de vill ha bilderna till. Vi tackade nej. Sedan åkte vi i en knökfull minibuss tillbaka till hotellet. Tidigt morgonen därpå åkte vi taxi till tågstationen i Baindur för att resa vidare.