Bethel Boys Hostel
Manmad var ett av våra planerade stopp på resan. Där låg ett slags barnhem där pojkar fick bo för att deras familjer var för fattiga för att ta hand om dem. Chef/huvudsponsor av detta är en norrman som Linneas familj stött på i en bankkö under sin förra indien-resa. De höll kontakten och nu skulle vi besöka dem för att ge pengar från Ullas välgörenhet.
Här är innergården. Observera chilin som ligger på tork.
Här uppe bodde vi i en lägenhet. Detta var enda gången under resan som Linnea och jag inte delade dubbelsäng, var rätt ovant. Den indiska familjen som skötte stället serverade oss och norrmannen mat varje dag. Även det kändes lite konstigt.
De här leksakerna hade vi tagit med oss från Sverige för att kunna ge bort.
Vi delade ut dem på tre olika förskolor i Manmad. Hit fick barnen komma ett par timmar om dagen för att leka, tanken var att avlasta mödrarna. Förskolor är inte en grej på samma sätt här hemma som i Indien.
Tog supermånga bilder på de söta barnen, haha.
Den här flickan tänker jag fortfarande på ibland, vet inte riktigt varför just hon fastnade hos mig men det gjorde hon. Den här förskolan låg i ett område med mycket prostitution och många av barnen var ett resultat av detta.
Vi ville göra något för pojkarna på barnhemmet också. Norsken berättade att de tycker mycket om att sjunga och dansa. Så vi åkte in till byn och köpte en bärbar högtalare med mikrofoner och så vidare. En riktigt bra grej!
Eftersom julen närmade sig förberedde pojkarna en dans-show.
De här aaaascoola killarna gick i söndagsskolan, fnittrade lite i hemlis åt dem.
Utsikt från en av promenaderna i området.
Puckelko i centrala Manmad.
Här köpte jag massa med viscosetyg för ca 8 kr/m.
Frågade oss genom halva stan för att hitta en butik med sytillbehör. Han sålde typ allt. Köpte dragkedjor för 70 öre styck, resår för 1.4 kr/m och 100 hyskor för 1 kr. Gaaalet.