Linda - siesta

siesta

Undrar om det är mamma och pappa som inte hänger med eller om det är jag som höjer ribban för högt. Pratar med Nea om detta. Det blev aktuellt då jag upptäckte att jag får åka på Sisesta och att det inte kostar en förmögenhet. De sa nej utan att förklara sig. När folk stänger portar för mig på det viset blir jag bara mer envis. "Får jag öppna dörrar tänker jag själv och då tänker jag också mer moget och kritiskt", som Nea sa.

Tror att de utan att tänka på det håller sig ett steg efter mig för att hålla mig tillbaka, de vill ha kvar deras lilla flicka. Sedan utvecklas jag snabbare än de räknat med och nu har de hamnat för långt efter. De har gett mig många friheter, som när de satte mig på tåget till mormor, när jag åkt själv med kompisar till Linköping, tältat på Omberg, åka på läger eller träffa Victor. Men samtidigt har det aldrig riktigt funnits någon stor risk att något farligt ska hända. Man kan inte leva utan risker heller, man lär sig ju av sina misstag.

Tyckte dock det var näst intill söta när de nämnde Emil Jensen som en frihet jag fått. Det är ju som att gå på teater eller bio. Jag kan inte ens hamna i trubbel på resan dit, de skjutsar ju.

Hur som helst förstår jag hur de tänker angånde festival. Finns säkert otrevligt folk där, men dem står vi väl emot lika bra nu som om ett år. Det är ju nu jag vill åka och det är nuet som räknas. Risken för att något ska hända är enligt min bedömning inte stor. Framförallt inte om Emanuel och Måns följer med. Vet inte hur det blir med allt i år. Men nästa år ska jag åka.